Nyss hemkomna från en resa i södra Sverige samt några dagar på den danska ön Bornholm. För många år sedan tillbringade vi semesterveckor där under några somrar. Nu återvände vi lite kort för att nostalgiskt kolla hur det är idag.
Ofta skriver och fotograferar vi en semesterdagbok för att hjälpa det framtida minnet. Vill du dela den med oss så kolla under fliken Resereportage i menyn bredvid.
Successivt kommer vi föra över fler resedagböcker från en annan hemsida till denna.
Lasse
För drygt en vecka sedan stannade vi till i Höganäs och den gamla keramikfabriken. De som gjorde höganäskrusen och annat saltglaserat gods. Idag är fabriken fylld av annan verksamhet som lockar. Ett första stopp blev hos bryggeriet. Rent och snyggt. Dessutom trevligt och njuuutbart.
Lasse
Gjorde ett kort nostalgisk besök i det idylliskt vackra samhället Arild för en dryg vecka sedan. Kollade också efter Arilds vingård. Hade läst en artikel i en mattidning om skånska vinbönder som verkade intressant. Efter vägen in till Arild dök vingården upp.
Jag har ingen stor erfarenhet av vinodling i Sverige utöver vad vi har här hemma på tomten och i vårt lilla växthus. Dess mer erfarenhet har vi från många vingårdsbesök utomlands. Måste tillstå att jag inte blev imponerad av vad vi såg. Oklipta vinrader med massor av ogräs. Kanske det var ett odlingsområde som låg för träda men inte så smart att ha det där pilen står som skall locka in gäster. Vi åkte vidare.
Lasse
Där står de! Stolta och raka i ryggen. Spanar ut över sitt territorium. Förstår varför de fått förnamnet Stolt!
Lycka en tisdag eftermiddag att plocka fyra stycken stora plus några barn. En visade sig vara en rodnande fjällskivling, god den med efter tillagning.
Lasse
Börjat höststädningen i trädgårdslandet. Tomater bortplockade i växthuset, uppbindningssnören hoprullade. De sista Västeråsgurkorna skördade och inlagda, doftar på blommor, plockar dillkronor och tar med mig de sista tomaterna in för eftermognad. Tar ner ett par klasar vindruvor att mumsa på. Chilin får stå kvar ett stag innan de plockas och träs på tråd. Prydnadspumpor ligger i ett par skålar på altan. Ulla hittar säkert på någon installation av dem.
Vi förbereder oss för ny årstid.
Lasse
Centralt i Hallstahammar, en orörd fors (fors och fors denna sensommar med så lite nederbörd – har nog aldrig sett så lite vatten i den) som ibland delar upp sig i flera smala flöden, ibland förenade i styrka och kraft.
Rör mig sakta och försiktigt längs de snåriga små flödena. Inte att undra på att fåglar och djur trivs i denna djungel. Bara ett fåtal meter bort går stigen runt forsen och ytterligare några hundra meter bort finns industribyggnaderna, järnvägsstationen och allt det andra som hör till ett vanligt samhälle. Lite häftigt att så nära det urbana finns det vilda.
Tacksamhet till de som hade klokheten att spara undan dessa naturens pärlor så att vi bara behöver vika av från samhällets trottoarer några få meter för att börja andas lugnare, lyssna och varva ner.
Lasse
Jag är inte så bra på fåglar, men jag tränar i smyg. Härom morgonen när jag åkte hem hörde och såg jag en korp i en död trädtopp.
Vad gör den här? Några hundra meter från Mälaren, i kanten av en åker. Läser i Fågelguiden, min lärare på min knöliga resa till fåglarnas rike, att den föredrar öde skogar, klippbranter och bergstrakter. Är den här undantaget som bekräftar regeln eller har den rest på en liten semester eller …?
Inte fasen är det så lätt med fåglar och den här är iaf stor, rejäl med ett tydligt läte.
Lasse
I går morse när jag promenerade i en av lövholmarna efter Mälarens stränder påträffade jag ett bestånd av stora vita och runda svampar. Röksvamp förmodade jag att det var. En del var i handbollsstorlek. Idag vet jag att det är Jätteröksvamp och är ätlig så länge innanmätet är vitt och fast som utsidan. Jag har aldrig ätit den och jag tror att jag väljer någon annan sort. Det verkar plötsligt bli bra med svamp. Förmodligen på allt regn vi fått de senaste veckorna.
Lasse
Uppe med tuppen igen.
Denna gång i en av alla lövdungar längs Mälarens stränder. Vet att det är fullt med vårblommor här men nu är grönskan mogen och solen sipprar inte igenom lövverket som på vårkanten. Svampar har börjat komma upp efter allt regn den senaste tiden. Fårens bräkande från näraliggande hagar hörs, försiktigt fågelkvitter som avbryts av gässens rop när de anländer till stubbåkrarna. Tar en kopp kaffe på en fallen, murken trädstam där hackspettens bohåla, med en strategiskt placerad landningsgren, nu ligger på marken. Det är gott om stora lindar där jag sitter. Kommer ihåg hur gott det doftar när de blommar. Tar en sista bild på stubben som är fylld av små mörka svampar. Solen har varit uppe i två timmar redan, ljuset börjar bli väl skarpt. Packar ihop och beger mig hemåt. Hejdar mig vid en åkerkant och tittar på gässen som lyfter för ett varv. Var det jag som skrämde dem?
Lasse
Äntligen var vädret med oss. Tidigare försök till besök har strandat på att det ösregnat när vi kommit fram till Ängelsberg.
Längs med ett vattendrag i norra utkanten av Ängelsberg, strax söder om världsarvet Engelsbergs bruk ligger skulpturparken. Nytt år, nya konstverk som tillsammans med en del tidigare verk bildar en liten intressant konstpromenad på gången längs ån. En del mycket vackert, eftertänksamt, en del mer svårförståeligt, en del mer lättillgängligt. Precis som det skall vara. Bra konstupplevelser skall, innehålla eufori eller lite skoskav för min invanda tanke.
Vi gick varvet runt den lilla dammen. På andra sidan dammen finns egentligen inga konstverk och stigen är en stig. Den går längs igenvuxna fiskeodlingsdammar från förr. Men varvet runt dammen är en stunds kontemplation från vardagen.
Lasse
