Klockan är strax före 9 på förmiddagen. Vi (jag och kamrat Leif) parkerar bilen på sidan av den låsta bommen för skogsvägen in mot brandplatsen. År 2014 härjade den stora skogsbranden och vi kände röken ända ner till oss, söder om branden. I flera omgångar har vi besökt området och vid olika tider på året. Trots det hemska som inträffade så är det idag intressant att följa naturens återhämtning.
Vi strosar längs den rätt igenvuxna vägen, pratar och funderar bl a om hur stora förändringar har skett bland däggdjuren. Vilka har försvunnit, vilka har gynnats och blivit fler. Plötsligt kommer en bil bakom oss. Förstår att det är någon betrodd som har nyckel till bommen.
Ur bilen stiger reservatförvaltare Ylva ut. Trevlig och mycket kunnig. Vi lär oss mer om däggdjursfunderingarna, får reda på att vi valt ”fel” väg in till brandstigen. Vi skulle ha valt avtagsvägen tidigare. Men framme vid vägens slut guidas vi rätt av Ylva och får brandplatsen utpekad, som ligger i princip rakt framför oss. Hon pratar lite om vad vi kan förvänta oss att se efter den ca 4 km långa stigen, som går i en cirkel, innan vi är tillbaka där vi nu står.
Det är fascinerande att se den täta, rätt intakta skogen bara några 100 meter från det brandhärjade området, dit vinden inte blåste. Vi följer stigens oranga färgmarkeringar, stannar och betraktar, kommenterar och fotograferar. Över spångade små myrar, uppför och nerför bergknallar, träffar på en nerbrunnen jaktstuga, ser de första resterna av kvarlämnad (brandskadad) brandslang. Leif upptäcker i en ett litet sandigt område en del viltspår. Klövvilt och något ”tassavtryck”. Stor hund eller lo? Vi är lite okunniga på alla viltspår. Kollar i min uppslagsbok hemma – kan nog vara lo. Utseende och mått verkar stämma. Lyfter blicken och ser en kameraövervakningsskylt för vilt. Vi kanske är på rätt spår.
Lite senare fikar vi vid en vändplats för en annan skogsbilväg. Läser en infotavla om Fermansbo urskog som vi nu gränsar till. Tar för givet att vi är där brandstigen egentligen börjar. Fortsätter men det stämmer inte riktigt, möter några bärplockare som undrar om de snart är framme vid urskogens infotavla. Jo, svarar vi. Det är så trist att de har satt upp en låst vägbom så vi måste gå, svarar de. Det stämmer dåligt med vad förvaltar Ylva berättade. Stigen viker nu äntligen av från vägen och i en mer korrekt riktning. Efter ett tag delar sig stigen igen. Till vänster längre bort, anar vi en ilsket vitmålad skylt. Först nu plockar jag fram en hederlig kompass och karta. Tar ut kompassriktning mot den vändplats och skogsbilväg som vi är på väg emot. Det blir till höger. En lite enklare promenad nu. Spångar, brända träd, uppväxande sly och nu börjar brandslangarna bli fler och längre. Vi pratar mycket om vilka kämpar brandmännen var som drog fram slang i denna svårforcerade terräng. All respekt och beundran för dem. Stor förståelse för behovet av brandflyg.
Vi närmar oss målet. Vi går ut till kullen som Ylva hade sagt att de hade markerat med en fotoskylt, att framför den var brandstarten. Tillbaka mot bilen. Det har tagit några timmar inkl. fika och en massa fotograferande. När vi kommer tillbaka till den avtagsväg som vi borde ha svängt av vid svänger vi in. Det stämde inte riktigt med att Ylva sa att det går åka bil ända fram och bärplockarna sa att en låst bom hindrade dem. Efter en kort tripp kom vi fram till en välorganiserad startpunkt för brandstigen. Problemet var bara att det absolut inte var där vi satt och fikade. Och att vi med kompassriktningen ändå träffade rätt på väg hem!
Lärdom – håll bättre koll på karta o kompass under vandring. Väl hemma förstår jag hur vi hade förflyttat oss genom skogen. 7 km och 12000 steg där vår förståelse och bildning ökade i trevligt sällskap. Bra dag.
Lasse
