2Pe

Vi lämnar medelhavskusten med sina dignande frukt- och grönsaksodlingar. Avokado, cherimoya, mango, apelsin, citron mm. Färden går norrut mot högre höjder och snart är fruktodlingarna borta och istället dominerar olivträden tillsammans med en del mandelträd. 

Vi stannar här och där och kikar in bland olivplanteringarna. Unga nyplanterade träd, sorter som ger stora oliver, andra betydligt mindre . När vi kollar på jorden misstänker jag att rötterna får söka sig långt ner för att finna vatten. 

Om en månad ungefär brukar skörden börja. På grenarna finns redan nu mogna mörka oliver som känns mjukare än de gröna. Det brukar behövas ca 5000 oliver för en liter färdig olivolja. Imponerande landskap med alla dessa olivträd.

Till spanjorernas vardagsfrukost är rostat bröd med lite olivolja och en sked eller två av Tomate Rallado, vanligt. Gott också! Tomate Rallado är en färskriven tomatmassa utan några tillsatser. Jag brukar salta lite för mer smak. Tomato Rallado finns här att köpa i matbutikerna. Står oftast i/vid grönsaksdisken.
Lasse

Ägnar dagen åt att åka på slingrande bergsvägar i de utlöpare av Sierra Nevada som heter Sierra de Tejeda.
När vita bergsbyar kommer på tal pratar de flesta om byn Frigiliana, strax norr om Nerja. Och visst är den söt, om än tämligen kommersialiserad. Tror att det kan bero på att turistbussarna har kort väg från motorvägen, det finns plats för bussar och parkering och nära till droppstensgrottorna i Nerja.
Här uppe i bergen finns det ett antal byar som är minst lika söta om än mindre kommersialiserade. Besökte ett antal av dem ett tidigare år. Nu väljer vi några andra. 
Det är superbackigt och superslingriga vägar. Och otroligt vackert landskap. Ju högre upp vi kom er försvinner fruktodlingarna och ersätts med oliv – och mandelträd.
Använder mest tid i första byn. Alacaucin. Gatorna otroligt smala. Hittar en liten P-plats för oss. Strosar runt, stannar och fikar i solvärmen. Strosar en stund till innan vi försöker lirka ut bilen som nu är inparkerad av andra bilar. Det löser sig så småningom.
Fortsätter mot andra byar som ligger som sockerbitar längs bergssidorna. Hunger gör sig påmind. Siestan har slagit till. Allt verkar stängt. Vi är inte i turistområden längre. I byn Sedella har vi inte mer än någon decimeter på sidorna av bilen. Pustar ut med medhavd banan framför kyrkan.
Nu letar vi oss hemåt och sparar några bergsbyar till ett annat år.
Lasse

Byn Alcaucin

Hittade ett träd med rosépeppar.

Byn Alcaucin

Byn Alcaucin

Byn Alcaucin. Här vaktar jag!

Byn Alcaucin. Dricksvatten från berget.

Byn Canillas de Albaida.

Byn Sedella

Byn Sedella. Siestatomma gator.

Landskap efter vägen.

I byarna runt omkring oss är det marknad varje dag någonstans. Även om vi bor nära marknadsplatsen i “vår” by så åkte vi och kollade i en grannby. Torrox Costa. Tror att marknaden är lite större än hos oss. Det vi letade efter hittade vi inte. Istället vände vi tillbaka och besökte turistbyrån för att söka information om staden Antequera, som vi funderar på att besöka imorgon. Inte fanns det någon info om det. De har ett litet märkligt system om turistinformation. Det finns lokala turistinformationer som bara informerar/har material om deras mer omedelbara närhet. Det som ligger i en annan kommun eller så har man ingen info om. Då får man åka till den regionala turistbyrån och den ligger kanske i Malaga, 5 mil bort, eller i Almeria (där vi besökt den en gång) ca 12 mil bort. Tur att det finns www.

Här några bilder från dagens marknadsbesök.
Lasse

Provsmaka!

Ännu ett par skor?

Har du min storlek?

Mums! Nyttigt fett!

Kära hustru bland alla väskor.

Euro för euro, cent för cent…

Roliga tavlor/affischer hem?

I byarna häromkring i Spanien turnerar handlarna. Ena dagen här, andra dagar där. Grönsaker och frukt, keramik och läder, elektronik och fiskegrejer, … Utbudet är stort. Ett folknöje och knalla runt och kika. Vi handlade avokado, mango, lök och tomater.
Lasse

Promenerade ner till kyrkogården i Nerja (den lilla vita stad vi är i just nu). Det är Alla Helgons Dag. En dag då gravarna städas och smyckas med färska blommor. Då anhöriga och släkter träffas. Möten och naturligtvis sorg och kontemplation. Så lika men så olika jämfört med oss. Noterar att kyrkogården har utvidgats sedan förra gången vi var här. En extra våning har byggts på i ett kvarter. En stilla dag.
Lasse

I bergsområdena NV om Malaga (i södra Spanien) går den ca 8 km långa vandringsleden, varav drygt 3 km genom en smal kanjon. Den har lockat mig länge. Häromdagen blev det äntligen av. 

Ursprungligen är det ett vattenkraftsprojekt vid förra sekelskiftet som var startsignalen till denna led. I samband med att en järnväg projekterades och byggdes i slutet av 1800-talet, konstaterades det att floden Guadalhorce kunde, med relativt få dammar, dämmas upp. Detta skapade då förutsättningar för att leda vatten i tunnlar och kanaler till fallhöjder för vattenkraftsstationer. Samtidigt kunde vattnet regleras och användas för bevattning längre nedströms. Idag försörjer floden med dess dammsystem hela Malaga med vatten. 

Byggnation av såväl vattenkanalerna och tunnlarna är spektakulära längs den 3300 meter långa klyftan. När kung Alfonsos den XIII ville besöka/inviga vattenkraftstationen insåg man att kungen måste ha en liten stig/väg att vandra på längs klyftsidorna som var bättre och säkrare än vad arbetarna hade haft. Då byggdes leden (1921). Sedan sägs det att kungen blev så rädd att han efter bara 30 minuter gav upp och gick inte mer.

Leden användes därefter för att underlätta inspektion och underhåll av vattentunneln. Senare under 1900-talet kom nya tekniker och nya tunnlar borrades genom bergen och den gamla behövdes inte längre. Den för kungen uppbyggda vägen rostade sakta sönder och blev känd som världens farligaste vandringsled som nu lockade bergsklättrare och andra äventyrare. Efter flera dödsfall stängdes leden.

Snart insåg staten och Malaga kommun värdet av leden som en turistupplevelse. Efter flera års arbete renoverades leden och gjorde den säker att gå på. Den öppnades  2015. Idag tar man emot 1100 vandrare per dag. Måndagar stängt. Samt stänger vid dåligt väder.

Fram till ledens start vid en gammal kraftstation är det några kilometers bekväm vandring nedför. Där finns en portal där du släpps in vid det klockslag du har biljett till samt får skyddshjälm för ev. nerstrilande stenar. Efter leden är avslutad är det också några kilometers vandring till den plats där shuttlebussar transporterar dig tillbaka.

Det finns gott om researrangörer längs kusten som arrangerar resor dit. Rent praktiskt är det bekvämare att köpa biljett med buss och guide hos dem än att krångla själv. Avståndet vid starten från en plats där du får parkera bilen till tunnelhålet, som är starten på leden, kan bli rejält lång. Bussarna stannar nära och släpper av sina förväntansfulla vandrare. Vi mötte rätt många vandrare som nere vid portalen hade trott att de kunde köpa biljetter på plats, men eftersom dagens ranson av 1100 biljetter var slutsålda, fick de  vandra tillbaka, uppför!

Jag köpte biljett av Boka Nerja. Resa, frukost, jättebra guide, entré samt långlunch efteråt. Mycket bra!
Lasse

Entrén in mot leden. Först en becksvart tunnel ca 100-150 meter. Därefter bred vandring nedför till själva starten.

Efter tunnelöppniongen utsikt mot klippravinen som anas i överkanten där vattnet rinner igenom.

Lång kö utanför de få fungerande toaletterna. Sista möjligheten på flera timmar.

Först hårnät innan skyddshjälmen sätts på.

Här börjar det. “Landgången” är ca 1 meter bred. Högsta höjden på klipporna är ca 400 meter över botten och leden går ca 100-150 meter över botten. Ibland lite lägre. Ibland i “skogsterräng”

På ledens motsatta sida går, bitvis, den gamla järnvägen. Här en gammal bro över till järnvägssidan, idag ur bruk.

En passage där “landgången” går lågt ner.

Visst känner man sig liten när man går efter klipåpsidan. Mäktig känsla.

Underhållsarbete pågår. Under gångvägen synas den gamla. Byggd av järnvägsräls och cement som sakta rostade och förstördes.

Parallellt med “vattenröret” över klyftan går den nybyggda hängbron. Högt över vattnet.

Hängbron och leden in mot målet sett från markplan.

Loppmarknad varje söndag. För oss tillfälliga besökare ett trevligt utflyktsmål. För många en källa till både inkomst och finna saker till bra pris.
Lasse

… stays mainly on the plain???
May fair Lady in real Spain and here it is raining.
Lasse

När jag visar upp en bild har jag nästan alltid bearbetat den i ett bildredigeringsprogram. Ofta har jag beskurit bilden en del så att det jag tycker är viktigast framhävs samt även valt ett format jag tycker stödjer bilden känsla. Naturligtvis handlar det även om att justera färger, kontrast, skärpa, högdagrar och skuggor så de blir så lika det jag såg och vill förmedla.
Tänkte visa på några exempel på olika bildformat jag ofta återkommer till (självklart beskär jag ibland bilder helt fritt utan att anpassa det till de mer “fastställda” formaten. Men de är ibland praktiska om jag vill göra en kopia som kanske senare skall hamna inom glas och ram. Utbudet av fotopapper och ramar är större och framförallt billigare om jag använder mig av vissa “standardformat”)

Lasse

PS
Vill du ser fler bilder, bildreportage och resebilder. Besök min/vår andra hemsida www.inphokus.com varifrån jag hämtat underlaget till denna text.

Format 1:1. Kvadraten signalerar balans, lugn, inneboende skönhet …, men är rätt knepig att fylla på ett klokt sätt. En personlig favorit.

Format 1:2. Sällan använt men tillsammans med 1:1 och 1:3 i sidlayouter skapar behagliga och spännande uppslag.

Format 1:3. Mkt sällan använt. Egentligen kanske ett panoramaformat. Se 1:2.

Format 16:9. Det format vi oftast ser. Den moderna TV formatet. Nära i proportioner med 1:2.

Format 2:3. Den gamla småbildsfilmens format. Alla kommer säkert ihåg 24×36 mm film med dessa proportioner. Standardformat på dagens digitala systemkamror. Sensorstorlekarna är anpassade till formatet. Ett format som i sina inneboende proportioner är mer aktivt än många andra.

Format 3.4. Här i stående variant. Också ett favoritformat. Utstrålar lugn och balans. Ett format vars proportioner harmonierar med det “gyllene snittets”. Även detta ett vanligt kameraformat. På flera kameror går det att välja bildformat. På en liten mindre digitalkamera (kompakt) har jag ofta detta format inställt. 

Uppe i nordväst ligger Galway. En ganska sliten stad tydligen tidigare. En satsning på att etablera ett universitet här har fått staden att växa och få en ungdomlig gatubild. Trivsamt centrum med gågator, restauranger, pubar och en massa affärer. Små som stora. Gott om gatumusikanter.
Lasse

Mycket ull i affärerna.

En av många gatumusikanter.

Vi delade på ett dussin ostron från havet bredvid. Aldrig ätit så goda!