2Pe

Bergs slussar, strax norr om Linköping i Östergötland. Det är lördag, vackert väder och vi har bokat en båtresa mellan Bergs slussar och Borensberg med M/S Wasa Lejon. Ungefär 2 mil grävd kanal väntar oss. Fullsatt ombord. 

Slussar uppströms mot Vättern, åskådare samlas vid slusskamrarna och vi blir betittade. Precis som vi brukar göra här hemma efter Strömsholms kanal. Det är en lugn resa, jag tror maxhastigheten är 5 knop = ca 9 km/h. Vi blir konstant omcyklade. Längs hela kanalsträckningen går en alldeles utmärkt gång- och cykelled. Det är definitivt fler cyklar än båtar. Faktiskt ser vi inte många andra båtar under vår ca 3 timmar långa resa. Vi åker akvedukt  2 gånger under resan. Trodde det skulle vara mer uppseendeväckande. hade inte kaptenens speakerröst sagt det i högtalaren hade jag nog missat det. Men visst är det lite märkligt att åka som i en bro över vägen.

Kanalen kantas av en massa fina hus/stugor/herrgårdar. Undrar om det fanns en massa kanalvaktarhus, typ banvaktarstugor. Tror det. Idag pietetsfullt omhändertagna. Äter lunch ombord. Hygglig mat. 

Trevlig resa och kul att fått göra en båtresa på Göta Kanal. Det är en fördel om det är vackert väder!
Lasse

Gamla slussportar står uppställda som skulpturer vid Bergs slussar. Snyggt på något monumentalt sätt.

Kö att komma ombord.

Akvedukten i Ljungsbro.

Ett av få möten med annan båt i kanalen under vår färd.

Cyklister som tar paus och vinkar.

Cyklister som cyklar och vinkar. Det är gott om cyklister efter kanalen. Lättrampat. Det är ju vågrätt nästan hela vägen.

Göta Hotell i Borensberg. Ofta förekommande i bilder och filmer.

I TV går en brittisk serie med ett engelskt par som åker på olika kanaler i världen. Råkade se avsnittet med Göta Kanal. Då besökte de den här herrgården. Magnifikt hus med ett magnifikt läge.

Lusthus och badhus är det gott om. Detta – ett av de större.

Månne ett gammalt “kanalvaktarhus”?

Slussning uppåt. Sakta stiger vi för att komma i jämnhöjd med vattenytan ovanför.

Båt går före bil!

Det är höjdskillnad i slusskammaren upp till kanten.

Åskådare som spanar vid slussarna. precis som jag så ofta stått längs Strömsholms kanal här hemma och spanat.

Besökte konsthallen i Virsbo i lördags och den pågående glaskonstutställningen. Det är konstnärerna Micke Johansson, Mickejohans konstglas, Örsjö glashytta, Dan Clausen och Lars Skullberg, MagmaArt, Transjö glashytta samt Magnus Karlsson och Lars Axelsson, Bergdala glasbruk som ställer ut tillsammans.

Gud så vackert och snyggt! Och det har många redan tyckt. Det är gott om röda prickar vid konstverken. För mig är det obegripligt att det går att göra sånt här. Vanlig glasblåsning av vinglas kan jag teoretiskt förstå. Men det här – obegripligt!
Lasse

Det är måndag. Ute regnar det. Rejält. Stannar inne och redigerar bilder från i lördags. Besökte Norberg. Det är flera år sedan vi var här. Det pågår någon form av stadsorientering i centrum. Parkerar bilen bredvid nybyggda Frida Hansdotter Arena (hon har sina rötter härifrån) och promenerar in mot centrum. Stannar givetvis till vid Abrahamsgården. Gallerier, hantverk, glass och på en övervåning hittar vi en affär med alltmöjligt. Blandning av loppis, byggnadsvård, nytillverkat, hantverk, … Så himla roligt att gå och kika. Vi lärde oss om Bergslagsflaggan som finns att köpa och som hängde utanför vid glasskiosken. Trevlig ägarinna. Ulla köpte ett armband.

Fortsätter över Norbergsån in till Elsa Anderssons konditori. Brann ner för några år sedan, nu uppbyggt och precis som tidigare en ständig kö av gäster. Blir räkmacka + gammaldags Napoleonbakelse. Onödigt gott i solskenet.
Lasse

Vår svenska flagga i trädgården vajar mot dunkla skyar. Vi börjar prata om sången och om svenska “stamsånger”” vi fick lära oss i skolan. Frugan kunde nästan hela Sveriges Flagga, Hennes pappa sjöng i manskör och den stod alltid på reportoaren. Slår upp. Vår flagga kan härledas bakåt till åtmindstånde  år 1562. Sången Sveriges Flagga skrevs till svenska flaggans dag 1916.

Har du glömt den? Här är den. 

Flamma stolt mot dunkla skyar,
likt en glimt av sommarens sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vatten av viol.
Du som sjunger, när du bredes,
som vår gamla lyckas tolk:
solen lyser! Solen lyser!
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk.

Flamma högt, vårt kärlekstecken,
värm oss, när det blåser kallt!
Stråla ur de blåa vecken,
kärlek mera stark än allt!
Sveriges flagga, Sveriges ära,
fornklenod och framtidstolk.
Gud är med oss, Gud är med oss
Han skall bära stark vårt fria svenska folk.

Text: Karl Gustav Ossiannilsson
Musik: Hugo Alfvén

Att sätta rubrik kan skapa onödig spänning eller associera fel.

Men det är vårt gamla kära plommonträd av sorten Viktoria som i en kraftig vind il gav upp och den övertyngda  grenen bröts och föll till marken. Visst, jag hade tänkt att gå och hämta en stör och hjälpa grenen. Men kaffet var klart och under fikapausen kom braket.

En stund med motorsågen så är allt borta. Nästan, stammen med en konstigt hängande gren får vara kvar tills vi kommer på hur vi skall ersätta trädet. Det har funnits ända sedan vi flyttade hit för drygt 40 år sedan.

Sensmoral; Skjut aldrig upp viktiga saker till morgondagen.
Lasse

Förra helgen besökte vi Björkö. Granne med den kanske mer namnkunnige grannön Öckerö, omedelbart väster om Hisingen i Göteborg. Strålande vackert väder, men rejält blåsigt. 
Trafikverkets gula landsvägsfärja över till ön. Parkerade vid fiskehamnen. Strosade norrut på ön längsstrandkanten. Slipade bergshällar, båtar som kryssar i motvinden. Det blåser rejält. Äter vår medhavda matsäck. Barnbarnen vill bada. Bestämmer oss för att gå tillbaka till bilen och åka över till öns östra sida. Borde vara mer lä där. Vi får tips om en badplats.  parkerar bilen och går en trevlig promenadväg genom ett ganska lummigt område. Börjar förstå varför ön har som slogan – Den gröna skärgårdsön. 

Badplats funnen. barnbarn badar, liksom en del andra och rutinerade badnymfer.
Trevligt ställe och trevlig badplats. En annan gång och med mer sol och mindre blåst.
Lasse

Pilane på Tjörn i Bohuslän har stått på listan av konstupplevelser i några år. Sveriges svettigaste konstupplevelse skrev någon. Inte är det så svettigt om man inte har bråttom mellan de knappt 20 skulpturerna som visas i den bohuslänska terrängen.

Bitvis lättgången, bitvis gäller det att vara stadig på foten. Nu behöver man inte gå fram till varje verk. Med fördel betraktas de flesta på ett litet avstånd. Häftigt och spännande. Hela området domineras av “Anna”. Det vita och enormt stora vackra vänliga kvinnohuvudet som blir ett landmärke för skulpturparken. Hon syns från nästan överallt. En annan favorit för oss blir Helaine Blumenfeldts Taking Risks i carraramarmor

Skulptur utomhus verkar vara mer på “modet” nuförtiden. Vi har en skulpturpark i Ängelsberg (Västmanland) och i Örebro visas just nu också skulpturer/installationer i centrum.

I dryga två timmar vandrade vi runt med barn och barnbarn. Ett alldeles lysande utflyktsmål för både stora och små. Mycket var väldigt bra tyckte vi. Den lokalt tillverkade glassen vid entrékiosken var ytterligare ett plus.
Lasse

På Konsthallen visas just nu teckningar och målningar gjorda av barn. Några av medlemmarna (konstnärerna) har gjort ett projekt kring självporträtt med en grupp skolungdomar i Köping. Samt en massa andra barnteckningar. Vi tog med oss våra barnbarn på besök dit. Kul.
Lasse

Strövtåg
29 juni 2019
Naturreservatet Rya skog, Göteborg

Äntligen är jag här. I Hisingens industriområde ligger detta Göteborgs första skyddade markområde, redan 1928. Det är inte stort, inklämt mellan reningsverket på ena sidan och en oljedepå på andra. Naturens dofter blandas med dofterna därifrån. Blev inspirerad av naturfotografen Patrik Larsson från Göteborg och hans bok Det knappt märkbara att åka hit.

Monterar kameran på stativet och hänger på mig kameraryggsäcken. Vandrar in på den rullstolsanpassade spången, in i sumpskogen med alträd och fullt med älggräs. Fast så sumpigt är det inte nu. Ganska torrt egentligen. En intensiv grönska, snårigt, fallna träd och gott om mossa. hasselstrutarna reser sig med en rik undervegetation. Solen tränger sig igenom trädens kronor (ek, ask, al, alm mfl.). Så småningom upphör spängerna och jag söker mig vidare. Håller mig mestadels till huvudstigarna med lite avstickare här och där. Tänker att jag får vid detta premiärbesök, göra en första orientering.

En intensiv fågelsång. Borde vara ett eldorado för fågelälskarna. Gläds åt en gärdsmyg som plötsligt hoppar bland grenar framför mig. Tuff krabat med stjärten raktupp. Måste vara en perfekt lokal för den. Passerar några små öppna gräsbevuxna gläntor, kollar in Sveriges enda lian – Vildkaprifolen – där den klättrar bland snåren. Doftar vansinnigt gott när skymningen sänker sig.

På kartan är det utmärkt en liten vattenspegel. Den har krympt, nu bara ett par kvadratmeter stor. Hamnar på en större äng verkar som kunna vara en form av samlingsplats. Korsar lite kors och tvärs, letar mig tillbaka mot bilen. Några timmar går rätt fort. Trevligt. Återkommer säkert vid kommande besök i Göteborg.
Lasse

Skantzen i Hallstahammar – det gamla centrat för Strömsholms kanal. Här finns alla gamla lokaler, verkstäder, herrgårdsbyggnader, skola mm kvar från slutet av 1700-talet när kanalen byggdes. Idag ett centrum för aktiviteter, muséer kopplade till kanalbyggnationerna, caféer, utomhusscen. Plats för midsommarfirande, julmarknader och annan härlig vackert belägen rekreationsverksamhet. I en av de gamla glesspikade ladorna – Carmenladan – finns en scen och plats för några hundra sittande besökare.

Under sommaren brukar Hembygdsföreningen, Skantzö Bad & Camping och andra ordna med en varierande konsertverksamhet. Traditionsenligt inleddes den igår av det lokala bandet Smiley med gäster. Och som vanligt var det hemvändande Helen Starborg Hjort uppifrån Gräv i Dalarna och Sören Iwemyr (mångårig medlem i den lokala teaterensemblen).

Det brukar bli en blandning av glad covermusik, mycket snack och gags.   Mycket improvisationer, spelglädje och frikostigt bjudande på sig själva. Tror att det är många “hemvändare” som passar på att komma, snacka med gamla bekanta och så småningom lämna ladan med ett belåtet leende på läpparna. Så och vi.
Lasse

Helen Starborg Hjort

Sören, Helen och kapellmästare Henrik Westman

Helen Starborg Hjort

Gitaristen Jonas (himla duktig!), Sören, Helen och Henrik

Jan på klaviatur

Trummisen Mats

Henrik på sax

Sören Iwemyr

Jonas med sin Fender Stratocaster

Kaffe och glass i pausen samt en massa snack med gamla bekanta

Jonas, Sören, mats, Helen, Henrik och Jan