På stallbacken vid Strömsholms ridskola är det full aktivitet. Jag är där för att ta några bilder på Vita Ridhuset inför Konst- och kulturrundan i påsk.
I stallet pågår veterinärundersökning inför en tävling. Vackra hästekipage visar upp sig, kikar in i stallarna där några hästar nyfiket kikar på mig. Jag gillar miljön här, även om det blev ett mycket kort besök den här dagen.
Lasse
I Kvarnskogen finns det en ca 6 km lång markerad stig/led. Jag har ofta varit i den södra delen av skogen men av någon outgrundlig anledning aldrig i den norra delen av promenadslingan. I måndag rådde jag bot.
Startade vid vägen tvärs över skogen. Hälsade på en glad schäferhund med medföljande husse innan jag letade mig iväg. Delvis hygge. Den egentliga orsaken att jag valde att gå här var för att se Fiskstenen eller Harmsjöstenen som den även kallas.
Här NV om samhället fanns en sjö som dikades ut. I slutet av 18800-talet tror jag. Det finns många berättelser/skrönor/sägner härifrån. En del finns dokumenterade på gamla skyltar som Skogsvårdstyrelsen satt upp längs leden. Med hjälp av kommunens ledkarta finner jag stenen. Begrundar. Läser på en annan plats om begravningsföljet som drunknade i sjön och om det fruktansvärda odjuret, Harmsjöodjuret, som syntes när sjön tömdes på vatten.
Fortsätter norrut, det är rätt trist och blöt terräng. Utdikningsskog med granar planterade i räta rader. Blött, blött och ingen tjäle. Inte att undra på som det har regnat.
Vänder längst i norr. Betraktar en ticka på en död stubbe. Lite häftiga färger. Lite torrare nu. Kommer till något vägskäl. Följer pilen till vänster för att komma till bilen.
Kul att ha sett stenen. Återkommer nog till våren och hoppas på lite torrare marker.
Lasse
Den årsrika och aktiva riksdagledamoten Barbro Westerholm (86) gästade vår kommun igår. Besökte några olika äldreboenden under dagen och på eftermiddagen pratade hon under rubriken Årsrika för oss, ett 50-tal pensionärer inom SPF. Med en imponerande skärpa och tydlighet i sitt agerande. Barbro är en av initiativtagarna till den turnerande utställningen Årsrika (som gästade Västerås) för en tid sedan.
Lasse
Vacker soluppgång, nästan klar morgon. Och lite kallt. Äntligen!
Vi åker tillsammans med ett par barnbarn ner till Strömsholm. Stannar efter allén in mot slottet för att kolla det höga vattenståndet i Strömsholms Kanal och den översvämmade Ladugårdssjön. I kanalen står vattnet flera decimeter över den fasta bryggan och ute på ladugårdssjön vilar några tusen gäss. De lyfter strax och drar iväg under ivrigt ropande. Några småekor ligger fastfrusna. Barnbarnen kastar kastanjekärnor på kanalens ishinna och det riktigt sjunger om isen.
Nästa stopp blir vid slottet. Vandrar nerströms efter Kolbäcksån. Det forsar runt om slottet där det ligger på sin lilla slottsholme. Längre nerströms har vattnet täckt alla de holmar som utgör fors-området. Även här en del knäckta träd. Vattnet och den plötsliga kylan bygger upp fantastiska isskulpturer.
Rätt många som promenerar/motionerar/cyklar här. Efter ett par timmar vänder vi åter. Avslutar med ett fikabesök på Markan. Hästläppar till alla samt kaffe eller varm choklad med grädde och marshmallows till juniorerna. Gott!
Lasse
Vattnet täcker passagerarbryggan i kanalen.
Kolbäcksån översvämmad högt upp på ängarna.
Lite extra påverkan i redigeringsprogrammet.
“Fika” på Markan. Stallbacken i Strömsholm.
Tar en promenad längs Kolbäcksån i Hallstahammar. Det är jättehögt vattenstånd även om det nu är lite avtagande. Sträckan nedströms intaget till vattenkraftstationen är lite lugnare, men ändå rekord mycket vatten. Kollar dammluckorna vid Sporthallen. Alla är inte öppna.
Nere vid Sörkvarnsbron är det full fart. Här har vattnet från kraftstationen tillkommit. Tror aldrig jag sett så mycket sån fart i forsen. Noterar en del knäckta träd ute på holmarna i forsen. Imponerande krafter.
Lasse
Kolbäcksån nedströms gamla kraftverket
Bra fart på vattnet förbi första dammpassagen.
Utanför Sporthallen
Bron och dammluckorna utanför Sporthallen.
Sörkvarnsforsen, strax ovanför Sörkvarnsbron.
Däst efter lite för mycket julmat längtar jag ut. Ut och få känna skogsmark under fötterna och grandoft i näsborrarna. Lite regndis i luften och väderleksutsikten pratar om kommande regn övergående till snöfall.
Snörar på mig kängorna. Tar på mig den varma tåliga jackan med många fickor. Mössa och vantar samt, naturligtvis lilla kameran i en av de större fickorna. Nöjer mig med att gå till det lilla skogsområde som angränsar vårt villakvarter.
Letar mig in i snårskogen med villor på ena sidan och åker och äng på andra. Skogsdungen är egentligen bara några hundra meter bred, knappt det på vissa ställen. Däremot ganska lång. Det är nog bara jag ute och går här idag. Annars syns spår av människor, hundar, rådjur, hästar och annat jag inte kan identifiera.
I snåren hoppar koltrasten runt, grön mossa omger en del rotvältor och grenar. Uppe i en tall hör och ser jag en hackspett. Under en gran ett vitt skelett. Ser hela ryggraden och bröstkorgen. Inget annat. Omkring 60 – 70 cm långt. Undrar vad det kan vara? Grävling, ett rådjurskid???
Det är blött i vår lilla skog. Regndroppar hänger överallt. Om solen hade lyst hade de skimrat som diamanter. Går bort mot vårt kärr. I fjol var det så torrt att jag obehindrat gick rakt över.Idag förenat med drunkningsrisk. Borta vid andra kärret ser jag ett vinterutfordringsställning för rådjur. Inget hö i det. Behövs kanske inte än. Det har hitintills bara varit ett par-tre dagar med snö.
Bitvis är det rätt stenigt i skogen. De mossbelupna stenarna ser ut som trollens gröna mössor som tittar upp ur sina hålor. Plötsligt är marken täckt med små blad, nästan färgade. Påminner om plister. Kan det vara rymlingar från trädgårdarna runt omkring? Får kolla i sommar vad det är för något. Ser även lite blåsippsblad, visste inte att de växte här. Uppe i den trådigt blöta skyn hör jag gässens rop. Tänk att de är kvar. De borde väl vara betydligt längre söderut nu.
Resterna av en koja. Bakom skymtar husen vid den gamla skolan. Kanske elever som tidigare byggt här. Eller barn i husen i närheten.
Vänder ut på villakvarterets asfalterade gator. Nu duggar det mer. Jag gömmer ner min lilla kamera i fickan igen. Inte har jag gått långt, men många små, blöta upplevelser fick jag på riktigt nära håll.
Lasse
Julafton 2019
Efter julfrukost hos barn med familj, skattjakt efter julklappar landar vi stillsamt här hemma. Julbordet förbereds, det gäller att hålla igen på portionernas storlek när det bara är oss två idag. Julgranen är tänd, men inser att vi glömt plocka fram vår gamla halmbock. En amaryllis blommar med 9 blommor (2 stänglar visserligen, men imponerande ändå). Veden till julbrasan är inplockad. Undrar om vi orkar med mer julmusik idag, kanske lite. Sedan får öronen vila nästan ett år. Nu är det läge att förbereda en Jansson.
God Jul till er alla!
Lasse
Traditionen startades av min far. Jag förvaltar den sedan länge.
I lagom tid inköpes en vanlig, lite småmesig, hushållsost. Kolla utgångsdatumet. Det skall stå bäst före ca 4-5 månader FÖRE jul. Sparas på lagom sval plats. I mitt fall i matkällaren. Osten vändes varje vecka – ingår i fredagsrutinerna för mig.
Igår var det dags att klä av plasten, skära en skiva, lägga på den hembakade filmjölklimpan. Undret har skett ännu en gång. Smaken har mognat, lite som en lagrad Prästost i smaken. Supergott!
Min erfarenhet är att det inte funkar med alla sorters hushållsost. Och lagras den för länge blir den alldeles för stark (för vår smak) samt är svår att skära med osthyvel. Den faller sönder i bitar.
Kan det inspirera dig till en kompletterande jultradition så är det kul!
God och smakrik Jul
Lasse
Dimman lägger sig som en blöt filt mellan de gamla ekarna nere vid slottet. Strosar ut på ett av fälten, där hästar brukar vara under sommarhalvåret. Klockan går mot tre på eftermiddagen. Ekarnas mäktiga kronor står avlövade som siluetter i den vitmjölkiga luften. Träden är instängslade av grova störar för att inte hästarna skall gnaga på dem. Likaså runt de pyttesmå ekarna som är nyplanterade. Strosar en liten vända mellan ekarna, stannar upp vid de gamla hopphindren. Det växer lava på dem. Säkert har de sett många hästar och ryttare här i hagen.
Fortsätter vidare bort mot slottet, som är som en magnet. Trots det vidsträckta området dras jag och de flesta andra till slottet. Nu har blå timmen infunnit sig. På trappan in till slottet lyser julgranen. Det är lite råkallt. Drar mig tillbaka. Det lyser varmt från Slottsbodens dörr och fönster. Ännu pågår affärerna. Växlar några ord med en skolelev, på väg hem mellan de röda byggnaderna som ligger i kanten av slottsparken. Redan nu börjar hennes jullov. Minns vilken känsla det var. Dags för mig att vända hemåt.
Lasse
Sååå glada vi blev när en sushi restaurang öppnade i grannorten Hallstahammar för några veckor sedan. När de öppnade var det lång kö, idag är den betydligt kortare. Tyvärr. Sushin är jättegod, personalen jättetrevliga och hjälpsamma.
Vi har klarat av “standardsushi”. 9 – och 12- bitars. I fredags en Christmas special och idag take away till ett litet lunchgäng här hemma. Alla jublade över kvalitén. Hoppas att många upptäcker och uppskattar sushi restaurangen, så vi får ha den kvar.
Lasse
