Promenad på juldagen

Däst efter lite för mycket julmat längtar jag ut. Ut och få känna skogsmark under fötterna och grandoft i näsborrarna. Lite regndis i luften och väderleksutsikten pratar om kommande regn övergående till snöfall.

Snörar på mig kängorna. Tar på mig den varma tåliga jackan med många fickor. Mössa och vantar samt, naturligtvis lilla kameran i en av de större fickorna. Nöjer mig med att gå till det lilla skogsområde som angränsar vårt villakvarter. 

Letar mig in i snårskogen med villor på ena sidan och åker och äng på andra. Skogsdungen är egentligen bara några hundra meter bred, knappt det på vissa ställen. Däremot ganska lång. Det är nog bara jag ute och går här idag. Annars syns spår av människor, hundar, rådjur, hästar och annat jag inte kan identifiera. 

I snåren hoppar koltrasten runt, grön mossa omger en del rotvältor och grenar. Uppe i en tall hör och ser jag en hackspett. Under en gran ett vitt skelett. Ser hela ryggraden och bröstkorgen. Inget annat. Omkring 60  – 70 cm långt. Undrar vad det kan vara? Grävling, ett rådjurskid???

Det är blött i vår lilla skog. Regndroppar hänger överallt. Om solen hade lyst hade de skimrat som diamanter. Går bort mot vårt kärr. I fjol var det så torrt att jag obehindrat gick rakt över.Idag förenat med drunkningsrisk. Borta vid andra kärret ser jag ett vinterutfordringsställning för rådjur. Inget hö i det. Behövs kanske inte än. Det har hitintills bara varit ett par-tre dagar med snö.

Bitvis är det rätt stenigt i skogen. De mossbelupna stenarna ser ut som trollens gröna mössor som tittar upp ur sina hålor. Plötsligt är marken täckt med små blad, nästan färgade. Påminner om plister. Kan det vara rymlingar från trädgårdarna runt omkring? Får kolla i sommar vad det är för något. Ser även lite blåsippsblad, visste inte att de växte här. Uppe i den trådigt blöta skyn hör jag gässens rop.  Tänk att de är kvar. De borde väl vara betydligt längre söderut nu.

Resterna av en koja. Bakom skymtar husen vid den gamla skolan. Kanske elever som tidigare byggt här. Eller barn i husen i närheten.

Vänder ut på villakvarterets asfalterade gator. Nu duggar det mer. Jag gömmer ner min lilla kamera i fickan igen. Inte har jag gått långt, men många små, blöta upplevelser fick jag på riktigt nära håll.
Lasse

Det här inlägget postades i Strövtåg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA (Robotkollare) *