Strövtåg längs Bruksleden, del 2

Kommer fram till skogsbilväg, förbommad för oss som inte har nyckel. Tänker på hur tyst det är. Har bara hört några korpar, annars inget fågelljud. Dröjer inte så länge till innan myrmarkernas flyttfåglar kommer hit till Snytens stora myrområde (naturreservat). På vägen ser jag spillning av tjäder. Som stora ostbågar. Ja, tjädern borde trivas här i detta hällskogsparti. Och skogsbilvägar brukar också kunna vara populära spelplatser.

Leden viker av från vägen och spänger leder genom ett sankt område omedelbart väster om sjön Stenbjörnen. Här växer lite björk också. Begriper inte varför, men det här är en terrängtyp jag gillar. Har nog inte så stora förutsättningar att bli ett turistmål. Men det här är ju en del av skogen, en äkta del. Precis som att ordet biologisk mångfald menar att alla sorters behövs för att det skall bli en fungerande helhet. Kanske det är därför.

Kommer fram till sjöns västkant. Där borta vid östkanten rinner vattnet vidare och blir en del av Lövviksbäcken som så småningom mynnar ut i Virsbosjön och Kolbäcksådalen. Stenbjörnen är en av bäckens källsjöar och därmed en del av Kolbäcksåns dalgång. Plötsligt sjunger det till, dånar och brakar. Är det sjöns odjur som vill bryta sig igenom isen? Eller bara isens spänningar som dånar. Minns min första gång när jag sov ute i vindskydd och hörde samma ljud. Lite läskigt tyckte jag det var. Precis som när lommen sänder ut sin klagosång. Men det dröjer till längre fram på våren innan vi kan höra det vildmarksljudet.

Vänder upp på berget. Lavaklädda granar växer på de välslipade och vitmossetäckta hällarna. Fint här uppe. Vandrar vidare. Jag är rejält kaffesugen. Snart kommer jag fram till Stenbjörnsstugan. En av Bruksledens raststugor. Åtta sovplatser i våningssängar. En kamin och ett bord. I ett annat hus finns en torrtoa och ett, vad jag tror, tomt vedförråd. Äntligen fika.

Vänder hemåt. Väljer att runda bergknallen, börjar snöa. Passerar flera stora flyttblock. Tillbaka på leden. Nu ökar jag tempot, d.v.s jag tar inte så många fotostopp och sidoutflykter. Tillbaka till utgångspunkten. Att jag stannar efter vägen och gör en kortare sidoutflykt tar jag en annan gång.
Lasse

Klicka på bilderna så förstoras de.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA (Robotkollare) *